Egot vs min själsliga sanning

När jag satt och funderade på vad jag ville prata om i lucka 17 i Monas och Mickes julkalender kom en massa ord upp. Bokstaven var E och det finns massor att prata om på bokstaven E: energi, expansion, evighet, enighet – eller varför inte – epidemi…

Det som lös starkast var två ord – EGO och ELD. Jag tänker att de är lite besläktade. De ger båda spänning och har förmågan att förstöra. Massor.

Mig veterligen finns det många definitioner av begreppet ego. Till vardags märker jag oftast av att det används i bemärkelsen ”egocentrisk” – dvs att man sätter sig själv i första och kanske till och med enda rummet. Eller ”egoistisk”- att man inte bryr sig om man skadar andra, bara man får det man själv vill ha. Inom yogan benämns egot ofta som en del av oss själva som behövs, för att den driver oss framåt, men som vi också behöver hålla tillbaka så att vi inte pushar på.

En definition av egot som tilltalar mig starkt är den som finns i En kurs i mirakler. Min tolkning av den definitionen är kortfattat att egot är en del av mig som har ett enda jättetydligt syfte: att jag ska vara separerad från allt och alla, att jag ska vara speciell.

I andra ringhörnan står det som jag väljer att kalla för min ”själsliga sanning”. Det är den del av mig som intuitivt känner att jag hör ihop med alltet. Inte bara med alla människor, utan också med djur, natur, planeten, solsystemet och universum. Jag är inte ensam utan en del av alltet. Jag är hopkopplad med alltets kunskap och min existens är en del av det.

Vi bär på båda de här delarna. Jag tycker personligen att det kan vara lite kul att ha det där egot. Att få tävla lite, döma lite, jämföra sig lite. Att få känna att jag är ”the one and only” för min partner – någon som ”gör någon annan hel”.

Gott så.

Men det är kanske inte lika härligt när det blir tydligt att samma ego som ger oss allt det där roliga faktiskt struntar i om det får mig att må bra, eller riktigt riktigt dåligt. Strävan efter att vara speciell kan lika gärna få oss att känna mig liten, svag, obetydlig, född med sämre förutsättningar än någon annan.

Så här står jag nu som kung ibland, slav ibland, bäst på allt eller sämst i hela världen, och fattar inte varför jag svajar eller inte vad som är vad. Eftersom egot är som ett enfrågeparti inom politiken med ett enda syfte är det väldigt tydligt i sitt budskap. ”Du är något annat än de andra. Punkt. Du är ensam, du klarar dig bäst själv, du behöver ingen annan.”

Men jag – jag vet inte mitt syfte. Det är ingen som lärt mig det. Jag vet inte att mitt liv inte handlar om att gå i skolan och få bra betyg, vara bäst på nåt jobb, skaffa en coolare bostad än vännerna, skaffa snyggast snubbe, resa oftast och mest. Jag vet inte att det enda syftet med mitt liv är att lära mig förlåta och att expandera i kärlek till allt som jag hänger ihop med.

Egot är tydligt och högljutt. Den själsliga rösten väntar på att jag ska välja den. Och den väntar tålmodigt. Den lämnar aldrig min sida.

Och när jag lär mig att lyssna på den så hör jag att de båda inte kan vara sanna samtidigt. Antingen hänger vi ihop, eller så gör vi det inte. Antingen lyssnar jag på rösten som gör allt för att jag ska vara speciell, eller den som ger mig vägledning för hur det blir bäst för allt och allas bästa.

Och det är jag som väljer.

Publicerad av Mona

Certifierad Kundaliniyogalärare, ständig student i En kurs i mirakler och Vipassana-älskare. Sökare och hittare. Människa och vädur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.